Hjärtat mitt.
Jag vet egentligen inte hur länge jag tjatade om hur mycket jag ville ha hund. Kanske enda sen jag var liten, för jag minns hur jag bad "snälla snälla mamma, kan jag inte få en hund i julklapp?". Att jag alltid satt och tittade i den stora boken som beskrev alla raserna - att jag aldrig kan minnas vad böcker heter -, och pekade på minst tio raser och sa "den vill jag ha!". Hundar kom och gick, men ingen var min, och alla utom en hade nog inte mycket där under pannan. Och efter att dom försvunnit kom den dära saknaden igen. Inte efter just dom hundarna, utan hunden. Och jag fattar, alla ni som var med under alla de där åren, jag har tjatat nog. :) Ni har redan fattat hur mycket jag önskat.
Så för ungefär tre månader sedan hittade jag henne. Ren impuls att jag faktiskt köpte henne, och länge trodde jag att det var ett enormt misstag, för hur skulle jag kunna ta hand om ett liv som behöver så himla himla mycket?
Det är annorlunda nu. Hon fyller ett tomrum i min själ, hon får mig att skratta hysteriskt tills jag inte kan andas, hon ger mig närhet. Min lilla snarkande hund, hur jag älskar dig trots att du drar i kopplet tills jag får ont i axeln. Kan helt ärligt säga att Rika är det allra bästa, inom alla kategorier. Hon är mitt hjärta, och tänka sig, hon har ingen aning om hur länge jag har väntat på henne. <3
Så för ungefär tre månader sedan hittade jag henne. Ren impuls att jag faktiskt köpte henne, och länge trodde jag att det var ett enormt misstag, för hur skulle jag kunna ta hand om ett liv som behöver så himla himla mycket?
Det är annorlunda nu. Hon fyller ett tomrum i min själ, hon får mig att skratta hysteriskt tills jag inte kan andas, hon ger mig närhet. Min lilla snarkande hund, hur jag älskar dig trots att du drar i kopplet tills jag får ont i axeln. Kan helt ärligt säga att Rika är det allra bästa, inom alla kategorier. Hon är mitt hjärta, och tänka sig, hon har ingen aning om hur länge jag har väntat på henne. <3
Kommentarer
Trackback
