Mickey Mouse down at the seashore.

Jag kollade i en bok idag, tänk om jag ändå kunde minnas vad den hette. Men däri var gamla foton, minst 20 år, från just lilla Hallstavik. Jag fann bilder på en gammal barndomsvän som jag hållt kär en gång i tiden, en gammal lärare i sina ungdomsdagar och hennes väninna som är mor till en i min kära familj, samt en växt i en sliten känga. Allt i svart och vitt. Just den sistnämda fastnade jag för, den gav mig en oerhörd lust att bara fotografera allting. Dokumentera mitt liv i stort och smått i svartvita bilder. För tänk så vacker en bild kan bli, även fast bilden bara innehåller en enda sko.
Med det vill jag alltså säga att vid löningstider så ska jag gå och införskaffa mig en mycket bättre kamera som kan fånga vartenda hårstrå på Rika, och tyvärr varenda por på mitt ansikte. :)

Annars så... vet jag inte direkt. Påtal om bilder ska jag väl kika på mina gamla, se om det hänt något nytt, även fast jag vet att det är ganska omöjligt att mina bilder ändrats sedan sist jag såg på dom.
Jag är trött efter endast fyra dagars ledighet denna månad. Jag är trött, även fast Helena och Maria har varit med mig idag. Det är konstigt att en dag kan förstöras så himla snabbt av att endast en person visar sig.
Nåja. Ingenting att göra åt. Lyssna på musik och kolla på en ny kamera. Kan det vara något?