Mickey Mouse down at the seashore.

Det är någonting som inte stämmer med mig. Jag gillar inte mig, inte alls. Jag och jag går inte ihop, trivs inte i samma hud. Och tro mig, jag har försökt många 1000 gånger att förändra min personlighet till något som jag själv skulle gilla, men det går verkligen inte. Hur gör man? Hur blir man någon som man själv kan stå ut med, hur blir man nöjd med att vara den man är? ... denna kväll har jag insett att jag nog aldrig har varit lycklig mer än tre månader av mitt liv, och har inget hopp om att någonsin bli det igen. Jag är en naiv och paranoid  jävla pessimist, som aldrig känner mig älskad eller behövd och antagligen behöver käka tonvis med lyckopiller för att få bukt med min inre misär. Jag är kärleksberoende samt bekräftelseknarkare, och utan ömhet eller uppskattning så faller jag direkt tillbaka till min gamla destruktiva bana. Däremot inte fysiskt längre, utan mer psykiskt - vad spelar det egentligen för roll, ingetdera är någe vidare bra. Jag är konstant rädd för vad jag säger eller gör, hur fint jag än håller om eller hur fina ord jag än viskar. Konstant jävla livrädd för att bli lämnad för att jag är den jag är. - ... jo, därför att jag insett att mitt huvud är otroligt läskigt, och fyllt med mörka tankar. Jag är rädd för att han ska se vad som rör sig inom mig, att han ska komma på att jag inte är någonting för honom.
Det mesta jag säger eller tänker är oftast tvärtemot vad jag vill säga, vad jag bör säga och tänka. Sakerna jag gör är alltid motsatsen till vad som behövs göras. Jag är nog inte till någon speciell nytta, och undrar ibland om du skulle märka om jag inte var här. - ... om du bara kunde säga att du älskade mig, om du bara kunde ge mig en helt ärlig kyss igen. En sån som känns, en sån som det står skrivet kärlek på med stora feta bokstäver.
Jag kan inte göra mer. Jag har ingen ork och inga ideér kvar att ge. Jag har inte ens ord kvar. Kanske kanske är det mitt fel alltsammans, och kanske kanske är detta en återvändsgränd. Jag vill inte ha det såhär igen.
... snälla någon, få det att sluta?


Jag anar att jag i grund och botten är en djupt deprimerad jävla ursäkt till människa.
Och jag återkommer alltid till den här låten. Och efter att den har spelat klart, så ska jag uppsöka läkare.

When you were here before,
Couldn't look you in the eye.
You're just like an angel,
Your skin makes me cry.
You float like a feather,
in a beautiful world
I wish I was special,
You're so very special

I don't care if it hurts,
I want to have control.
I want a perfect body,
I want a perfect soul.
I want you to notice,
when I'm not around.
You're so very special
I wish I was special

Whatever makes you happy,
whatever you want.
You're so very special,
I wish I was special,

But I'm a creep, I'm a weirdo.
What the hell am I doing here?
I don't belong here.
I don't belong here.