"Jag känner vad du behöver hjälp med..."

"Vakna, klockan är ju 7! Du har försovit dig!" Va tänker jag och försöker resa mig upp. Det går inte som det ska, och istället kollar jag mobilen. 02:30 står det i små, små siffor - "vad fan väcker du mig för?", det är vad jag tänker och somnar sedan om. Tåget rusar förbi och jag slänger kudden över huvudet. Nu då, är det dags att gå upp ännu? 04:30, inte ännu, varför har jag så brått? Jag vänder mig om med ögonlock som tynger, och där ligger du, ditt ansikte fyra centimeter ifrån mitt. Jag tvingar mig själv att hålla mig vaken, bara för att titta på dig, du som är så vacker när du sover. Tills jag minns att jag bara har en timme på mig att sova, innan jag faktiskt måste upp på riktigt.

Kommer hem från jobbet, somnar ett par timmar senare och märker inte att Linus klampar upp för trappan, ännu mindre att han rör vid mig. Vaknar av en dröm att han var där och gav en kommentar av hur varmt det är, så jag går upp för nu har jag legat i en timme. Jag undrar varför det ligger en väska på pallen, varför det står ett extra par skor i hallen, och kanske var det ingen dröm ändå? Nej, där är han, och han åker direkt igen. Kram och adjö, med märken på huden efter det vikta täcket.

Jag ska sova, jag ska sova, jag SKA SOMNA. Men omedvetet ligger jag nog och väntar på att du ska komma hem. Vi möts i hallen, med en kram och med kyssar. Och jag kan inte somna, datorn surrar och det finns så mycket jag vill berätta, så mycket som jag bara måste dela med mig av, för du är du. Jag är fortfarande vaken när du kryper ner till mig, kysser min kind och viskar i mitt öra - och jag dig, och jag dig. Kärlek och dina läppar, det överväldigar mig, du, bara du - du och jag, det går inte att beskriva. De ögonblicken när jag glömmer bort mig själv. Och kanske kan jag sova nu, nej inte på en timme minst, så jag ligger och lyssnar på när du andas tills jag försvinner för idag.

Nu ringer klockan igen och du säger åt mig att gå upp. Jag är ju på väg, bara en sekund till. En sekund som blir till 1800, och jag vaknar en halvtimme senare, försoven. Jag rusar, gör 3 saker minst på samma gång och förbannade jävla skit vad dum jag är. Puss adjö, sedan far det av.

10 minuter försent, de driver med mig så fort jag gäspar och jag förstår inte. De pratar med mig och jag hör inte, tills jag hör mitt namn. Då spärrar jag upp ögonen och undrar vad? De berättar saker och jag håller med, och efter en minut blir jag tvungen att berätta att jag inte minns vad vi pratade om. Jag sover fortfarande, och jag sover länge, även fast jag går omkring, bär och släpar. Jag vaknar av en chock, - tystnadsplikt, tystnadsplikt - och sen står vi där och skrattar i allt elände, den där lukten blandat med mint. Vad i hela friden? Och lukterna, lukterna - tryck på röd knapp och få hjälp. Tio minuter försenad, och tio minuter för mycket.

Jag väntar på ännu ett pass, för oj vad jag ändå tycker om mitt jobb, hur äckligt det än må vara vissa stunder. Jag väntar på att få sova igen, men i natt som det borde vara. Oavbrutet, och sedan vakna upp med dig intill mig. Så som det borde vara.

Och lön btw - specifikationen kom idag, och jävlar i mig! Jag har tjänat lika mycket på de fem passen i Maj, som jag gjorde under de tre veckor jag delade ut tidningar. Det är ingen kattskit inte och mitt jobb är awesome. I like it! New clothes for baby. <3

-
- Pekar på tåringen och frågar; "är du förlovad?" <3 <3 <3 Oooh, you're just fabulous.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0