Mickey Mouse down at the seashore.

Igår, måste bara skrivas om. Vi var på biltema i Uppsala, och Leif pekar och säger "där är din syster". Jag trodde att han skämtade, och var tvungen att fråga vad fan det var han sa? Och ser man på. Där står min syster och hennes far, bara ett par meter ifrån oss. Så jag blir tvungen att springa dit, säga hej och sedan.. vänta på reaktionen. Jag fick en kram, och jag blev sådär glad så att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag har saknat min syster... Och sen Gunwald då! Han sprang omkring där inne och jag blev så imponerad av att han kan gå nu. Han är så fin, han är så fin. <3 Jag fick nöjet att kittla honom under fötterna också så att han blev alldeles full i skratt (se bild), och det var tur. För hans leende är så himla vackert och jag har kanske saknat det allra mest. Jag saknar min familj, jag saknar min familj, jag saknar min familj...


... sen gick det utför. Och idag är det verkligen inte bättre. Kan vara så att jag är riktigt dum i huvudet. Så nu gäller det att ta sig igenom det här, även fast jag inte har någon jävla aning om hur, för vad jag än säger så blir det värre.

Fan också.
-

I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn't face a life without your light
But all of that was ripped apart... when you refused to fight

So save your breath. I will not hear. I think I made it very clear
You couldn't hate enough to love. Is that supposed to be enough?
I only wish you weren't my friend. Then I could hurt you in the end.
I never claimed to be a saint...
My hope was banished long ago - It took the death of hope to let you go

So break yourself against my stones
And spit your pity in my soul
You never needed any help
You sold me out to save yourself
And I wont listen to your shame
You ran away, you're all the same
Angels lie to keep control...
My love was punished long ago
If you still care don't ever let me know
If you still care don't ever let me know...