Mickey Mouse down at the seashore.

Dagarna flyttas konstat, närmare och närmare, två i taget hoppar dom. Första september blev den 28 augusti, den 28 augusti blev den 27. Och det är ju imorgon? Hur gick det så fort? HUR kan det komma sig att jag flyttar imorgon? Det har gått för fort, fast i slow mo'. Jag kan inte bärga mig, men samtidigt har jag världens äckligaste känsla. Den har brett ut sig från halsgropen och ner till magen. Den sitter på lungorna och ger mig svårt att andas. Jag är inte färdig, men jag sitter fast och kan inte göra mer. Är det verkligen imorgon? Jag hinner inte med..

Herrejävlar, jag vill bara få det här överstökat.